Helgen har varit jobbig.... Nelly kolapsade i trappen vid åttatiden på fredag kväll  Jag hade varit på en kort kvällsrastning med henne och eftersom hon lider av lungödem i denna hetta tog vi det väldigt lugnt.Hon var något ostadig och vinglig men eftersom en av biverkningarna från medicinerna ger lite dålig balans trodde jag inte det var någon större fara.
 När vi kom in i trapphuset gick hon upp för första trappen men föll sedan ihop. Hon hyperventilerade och vitt skum rann ut från munnen   Jag sprang genast och hämtade vatten, försökte hälla i henne lite men andningen var så ansträngd att det var svårt för henne att svälja. Som tur var kom mina grannar hem just då och kunde hjälpa mig lyfta in henne i min lägenhet.
 Puma skötte sig exemplariskt, platsade henne i hallen så grannarna kunde bära in Nelly och lägga henne i hallen (där det är svalast) Puma låg snällt kvar, rörde inte en tass trots att hon måste känt på sig att matte var uppriven och grannarna förskräckta.
Ringde jour-veterinären i Gällivare och undrade om detta var en biverkning av medicinerna men han lugnade mig med att det inte var det och sa att hon troligtvis fått värmeslag och hamnat i chock. Dessutom att hon lider av lungödem och är gammal förvärrar ju saken betydligt.Om hon blev sämre skulle jag ringa igen.
Så där satt jag i hallen med Nellans huvud i min famn, gav henne vätska, torkade bort allt skumm som sipprade ut från munnen och pratade lugnande med henne. Baddade hennes tassar, huvud och mun med kallt vatten.Puma kom och lade sig bredvid sin gammelkompis, slickade hennes tassar ibland och såg alldeles olycklig ut 

Efter en halvtimme fick Nellys tunga färg (var helt vit innan) och hon slutade skumma från munnen.Andningen blev bättre men hon hyperventilerade i nästan tre timmar och piggnade till först vid 22.30-tiden på kvällen. Gav henne lite färskfoder och medicin och sedan har hon sovit gott hela natten

Jag hade ställt in mig på att tillkalla veterinären men när jag satt där i hallen med Nellys huvud i min famn kände jag mig helt lugn. Lite tårar kom det i hennes päls men jag kände att om hon inte orkar måste jag släppa henne och låta henne somna in. Det svåraste beslutet en hundägare har men dock ett viktigt ansvar för hundens bästa.

På lördag var Nelly betydligt piggare. Klev upp tidigt för att rasta henne medans det ännu var svalt ute. Eftersom hon äter urindrivande medicin  var vi tvungen att gå ut igen en snabb sväng efter tre timmar men trapporna tog hon bra, lite vila här och där och när hon kom in i lägenheten gick hon genast fram till matskålen för att kika om det fanns något gott där 
På em tog jag med mig hundarna och åkte till en kompis och grillade. När vi kom hem på kvällen var det svalt i lägenheten eftersom jag lämnat alla fönster öppna. Nellan piggnade till, det märks att hon klart är påverkad av värmen. Första gången den här sommaren jag önskar lite kallare, gärna minusgrader!!!

Idag söndag har allt gått bra. Nelly har ätit bra, andningen är lättare (medicinerna har väl börjat ge resultat) men jag hoppade över bev-träningen med Puma på fm eftersom barnen var i stugan och jag ville inte lämna Nelly ensamen.

Om Nelly försämras måste jag ta ett tungt beslut. Jag vill inte börja experimentera med olika mediciner. Hon är snart 15 år gammal och jag är en av dom få hundägare som har fått lyckan att ha en hund så länge i livet.
 Hon har varit frisk och kry hela sitt liv ( opererades vid 11-års ålder för äggstockscancer) fram till för c:a 1 1/2 år sedan när hon började bli stel i lederna och inte hade samma ork längre.