Igår tävlade jag och Puma för andra gången i lydnad...vi siktade mot stjärnorna  men nådde inte ens till trädtopparna. Vi hamnade väl någonstans långt ner i mossan tror jag

Hela veckan har känts bra på träningen med Puma, vi har kört mycket kontaktövningar. Jag har även koncentrerat mig på ställande under gång och platsliggningen. Platsliggningen har krånglat rejält, Puma har rest sig och kommit springande efter mig eller legat oroligt och tuggat gräs

Men vissa gånger har hon legat fint och fått massor av beröm så jag tänkte positivt, det kommer gå bra på tävlingsdagen, bort med alla tvivel

På tävlingsdagen blev det riktigt soligt och varmt  och just innan vi skulle iväg och tävla körde jag igenom alla momenten. Puma kändes inte alls på hugget, okoncentrerad och lite slö (trodde aldrig jag skulle skriva ordet slö om min hund)

Nåväl när vi kom till tävlingen(som var här på hemmaplan) hade vi fått startnr 2, perfekt!! Puma kändes okoncentrerad när vi skulle lägga hundarna under platsliggningen, var tvungen att säga ligg två gånger innan det klickade för henne. Efter c:a en halv minut for hon upp som skjuten ur en kanon och sprang fram till mig. Jag har inte tänkt skriva här i bloggen vad jag tänkte just då men snälla tankar var det inte...

Dock fick jag höra efteråt att det kryllat av myror just där Puma och en klubbkompis hund legat (hennes hund satte sig upp och skakade på en tass) men eftersom Puma krånglat tidigare i det här momentet så tror jag inte det bara berodde på det. Men hon hade en jäkla fart därifrån iallafall...

Under uppvärmningen försökte jag peppa upp henne ordentligt men kände inte att hon var med. Väl ute på plan tappade vi kontakten flera gånger under linförigheten men det var bara att köra på. Dock fick vi som förra tävlingen en tia på inkallning och hopp över hinder....och en nia på ställandet...härligt!!

Skönt känns det också att jag kunde hålla mina nerver i styr, nervositeten rann av mig redan under linförigheten. Lite irriterad var jag för att jag vet att hon kan bättre och frustrerad över platsliggningen men det var bara att behålla lugnet och få Puma att prestera så bra som möjligt just då!

Men vi har ju som sagt just klivit in i denna tävlingsvärld och nu laddar vi om till nästa tävling!

Idag var det agilitytävlingar på Torpet. Eftersom Nova löper blev det ingen tävling för henne och Maria (Evelina är på sin kusins bröllop) Så himla synd, Nova gillar verkligen sin agilitykompis Maria  och det hade varit så kul och se dom tävla tillsammans men fler tillfällen kommer säkert!

Jag fick hjälp av Siv och träna platsliggning med Puma (mycket liv och rörelse i samband med agilitytävlingen) Vi tränade med långlina och Puma gjorde ett försök till att sticka tillbaka till mig... sen låg hon fint kvar
Även gräsätande är förbjudet  Lika bra att ta allt på en gång...

Efter att ha legat lugnt och fint satte jag in Puma i bilen och passade på att hjälpa Siv att grilla hamburgare  till hungriga agilityekipage.
 
Därefter gjorde vi en till platsliggning och fast Puma var ganska uppladdad efter att ha legat i bilen några timmar gick det riktigt bra. Det tog inte länge förän hon slappnade av och till och med lade ner hakan i backen några gånger

Efter det tog vi en skogspromenad med "morbror" Pärra och Siv och sedan en till platsliggning. Även den här gången fungerade det jättebra  Lugn och avslappnad låg hon kvar, så skönt!

Nu kommer jag lägga ner mycket tid på detta moment, det här måste vi fixa till nästa tävling.
Även om schäfertösen har myror i brallan så är platsliggning alltid platsliggning

 Puman