Jag vet inte vad som rör sig i Pumas huvud just nu men en perfekt beskrivning på henne är: Que, you talking to me??  

Vi tar det lite lugnt nu med själva tävlingslydnaden och kör på med vanlig vardagslydnad istället. Besvikelsen att inte kunna tävla i Jokkmokk har delvis börjat lägga sig, innerst inne vet jag ju att hon kan... men man får ha is i magen, inte göra så stor sak av det hela.
Kan hända att hon är skendräktig, försöker klättra i rang  eller bara är inne i en hormon/spökålder just nu men det kan lika gärna bero på mig som har brottats upp o ner med känslor  sedan Nelly somnade in.
Hundar känner ju på sig mer än vad man tror...och vill... 
 
Men en sak är jag då säker på...vi kommer tillbaka till nästa säsong  
Nu har vi vintern på oss att "träna ihop" oss igen och jag har ju världens bästa träningskompis i kopplet 

Idag tog jag och Puma en promenad runt Torpet. På den snöiga stigen   släppte jag diskret efter mig en snusdosa, en liten leksak, en bläckpenna, en lypsyl och en cykelnyckel...På vägen tillbaka sprang hon förbi snusdosan men när jag stannade och låtsades titta in mot skogen för att plocka upp den själv tvärvände hon, snurrade runt ett tag på stigen och hittade den. Efter det for hon som en dammsugare på stigen...plockade malligt upp både lypsylen,nyckeln och leksaken. Duktig tjej  Bläckpennan blev kvar någonstans i snön men vad gör väl det, matte har ju ett helt gäng hemma i kökslådan....

Efter det fick hon leka med sin leksak, rasa runt i snön och jag körde med spontana inkallningar där hon skulle sätta sig fot. Hon var jätteduktig, kom i full rulle på varenda inkallning...en bra dag idag