Förra veckans meny innehöll en stycke spårsele i läder... spännena i metall sparades dock, kanske matte ville ha dom i sin matlåda till jobbet?

Behöver jag ens skriva vem som ätit upp selen??

Svar:

I fyra dagar har Puma både spytt  och bajsat ut mängder med c:a 3 cm läderbitar. Oftast någon timme efter att hon fått mat har det sedan kommit upp igen  tillsammans med några läderbitar... men hon har fått behålla tillräckligt med mat för att vara pigg iallafall.
 
Huj vad jag har (och är fortfararande) orolig att det ska fastna något i tarmarna  så jag har henne i princip med överallt för att kunna hålla ett vakande öga över henne ifall hon blir dålig.

Men idag har hon bara fått upp lite magsaft och maten har hon fått behålla så jag har börjat slappna av lite...  
Evelina hade kommit hem med Nova som hade fått bada i Nuolajärvi    Selen hade blivit blöt av pälsen och hängdes upp på en stol i hallen. Eftersom Evelina var på väg till stugan gick hon över till sin pappa för att hämta sina saker och kort efteråt kom hon över till mig och hämtade Nova som skulle följa med till stugan.

C:a 30 minuter senare kom jag hem från jobbet och möttes av en ganska lugn schäfertös med något skamset i blicken    Detta var det som fanns kvar av selen...

 

 Finaste Puman, du ger mig gråa hår ibland...